Vi bokar flygbiljetter till Milano i september. Vart vi ska vidare sedan vet ingen, inte ens veckan innan avresan. Syftet med resan är att testa konceptet ”Best skiing at the moment” utan resebolag. Efter många turer fram och tillbaka hamnar vi tillslut i Andermatt, eller rättare sagt i den lilla sovande grannbyn Hospental.
När man har begränsat med skiddagar under en säsong, gäller det att få ut så mycket som möjligt av varje dag. Hur går man tillväga för att lyckas med det egentligen?
Det bästa vore om man, utan att tänka efter två gånger, bara kunde lämna alla vardagsbestyr bakom sig och bege sig till den plats som för tillfället erbjuder fina förhållanden för skidåkning. Dessvärre är det inte helt lätt när flera av reskamraterna har både jobb och familj att ta hänsyn till. Det vi istället brukar göra är att bestämma ett datum, en utgångspunkt samt en destination som ska ge oss det vita guldet.
Jakten på snön börjar den här gången med en flygbiljett till Milano samt en bokad minibuss av italienskt märke. Anledningen till att det blev Milano är att det därifrån är smidigt att sig till de södra delarna av Alperna.
Efter höst och vinterstarten brukar det vara dags att börja fundera över nästa resmål. Ett intensivt bevakande av väder startar tidigt i januari. Egentligen börjar det tidigare än så eftersom det var länge sedan det snöade mycket så tidigt på säsongen. Snödjup på olika orter bevakas samt vart det snöar som mest. Det är att föredra om det finns ordentligt med snö på orten som blir resans destination.
Tillbaka till januari. Under denna månad börjar bevakningen av snöläget intensifieras. Varje väderfront som ger snö granskas. Vi ställer oss frågor såsom ”Vart har det kommit snö?”, ”Hur kommer den påverkas av eventuella temperaturskiftningar?” samt ”Vart kommer den omedelbart bli sönderåkt?”. Allt för att hitta den ultimata skidorten!
Kruxet med att välja skidort är att man ofta har en favorit som färgar valet. Det spelar då ingen roll att man, på förhand, intalat sig själv att tänka objektivt för att hitta orten med de bästa förutsättningarna till schysst skidåkning. Man hoppas alltid att förhållandena ska vara optimala just på drömorten, men så är tyvärr inte alltid fallet. Vilken är drömorten som det så innerligt önskas snö till, kanske du undrar? Monte Rosa, Alagna – ett riktigt skidparadis!
När det är 10-12 dagar kvar till avresa, gäller det att följa vädersystemen noga. Snödjup på toppen samt lågzon granskas på de orter som är inom räckhåll. Även det stora nederbördssystem som kommer ge rikligt med snö i cirka fem dagar, fram till dagen innan avfärd, granskas så klart i detalj.
Resans destination blev till slut Andermatt eftersom snödjupet, på såväl toppen som i lågzonen, var gynnsamt där för tillfället. Andra orter som lockade var Chamonix och Courmayer med valet föll ändå på Andermatt. Orsaken var att vi ville undvika repriser då vi nyligen besökt Courmayeur samt att Chamonix helt enkelt inte kändes tillräckligt spännande. Vi ville också till en mindre skidort där det inte rådde någon ”puderhets” varför Andermatt kändes som ett naturligt val.
Efter mycket om och men bokades boende i Andermatt. När allt var bokat och klart, visade prognosen oturligt nog bättre väder i Alagna. Hade vi gjort fel val? Oron byttes dock snart ut mot lättnad när vi fick veta av guider från Alagna att det regnat på hög höjd i samband med att fronten med nederbörd rörde sig över Alperna. Skidåkare hade varit tvungna att åka bil i 3-4 timmar till Andermatt för att komma åt bra skidåkning.
Det fina vädret i Andermatt var ett kvitto på att vi gjort rätt val av skidort samt att vår analys av på vilken höjd nollan skulle komma att ligga, var rätt. Vi kunde därför pusta ut och glädjas åt flera fina skiddagar framför oss.
Nu kanske du undrar hur skidåkningen i Andermatt blev. Det är en svårbesvarad fråga då definitionen av bra skidåkning är olika för alla. Man får helt enkelt utgå från sin egen känsla samt vad man finner viktigt i sin skidåkning. Dåligt blev det i alla fall inte och det räcker ju långt. Får man en eller ett par kanondagar samt några riktigt bra åk, så är ju resan gjord.
Något som förhöjde resan var det faktum att vi råkade ha fördel av god lokalkännedom i ressällskapet. En i gruppen hade besökt Andermatt i varierande omfattning, varje säsong, i över 10 års tid med få undantag. Vi behövde därför inte slösa tid på att utforska området. Beroende på väder och snöförhållanden var det bara att välja och vraka bland alla offpiståk som Andermatt har att erbjuda. Och det finns en hel del åk att göra. Pister används bara för transport och rehabilitering av slutkörda åkare, så det blev inte mycket av den varan.
Efter frukosten på vandrarhemmet i Hospental, baxades utrustning och folk in i minibussen. Liftkort köptes och sedan var det raka vägen upp till Gemsstock. Det var gott om snö vilket bådade för en lyckad skiddag. Vi bestämde oss för att starta i Felsental.
I sällskapet hade vi ett par telemarksåkare varav en fick sina bindningar förstörda före första insteget. Det blev att, i ilfart, ta sig till Intersport för att montera på nya techbindningar. Inte särskilt roligt för telemarksåkaren som blev tvungen att köra parallellt, men desto bättre för oss andra eftersom skidåkaren, som hörde till de bästa i gruppen, blev hämmad av att åka på det viset. Lyckligtvis gick bytet rekordsnabbt och vi kunde ta säsongens första riktiga åk i Felsental (piståkning tidigare på säsongen ej inräknad).
I backarna fanns det flera fina stråk att åka i, rikligt med ospårad snö samt vind som låg på. Vi höll oss i offpist-områdena på nordsidan där vi fick känna rejält på mjölksyran som pumpade i kroppen. Vi avslutade sedan skidåkningen med en afterski och middag på Spycher.
Under dag två låg vinden på mer. Vi fortsatte att åka i de norra delarna där en smärre olycka skedde. Den parallellåkande telemarksåkaren fick nämligen se sin ena skida glidna ner för en av Felsentals raviner efter att ha fått tjuvsläp på de nyinköpta dynafitbindningarna.
Efter lite skruvande på bindningarna var det dags at ta sig över till Lilla giraffen. Sikten ganska dålig men det kompenserades med snö som var magiskt fin. Under den första loopen hade vi oturen att missa insteget i snöyran vilket resulterade i att vi fick ta ett annat spår ned. Men ingen skada skedd – snön var fin där med!
Under andra vändan lyckades vi pricka insteget till Lilla giraffen vilket ledde till att vi fick ett par fina svängar i spåren. Dessvärre befann vi oss på för hög höjd för att komma tillbaka till liften. Vi fick riktigt fin orörd snö sista biten på väg ned mot byn.
Under dag tre sprack himlen upp rejält och solen kikade fram. Dagen innan hade det snöat lite, och vinden hade dessutom gjort att snön flyttat runt. Vi körde några vändor i den fina snön på nordsidan innan det var dags att ta steget ut mot syd från Gemsstock. Unteralptal var på tur. Vi valde att åka flera olika spår i första delen för att sedan sammanstråla i passagen ned mot Andermatt.
När de bästa partierna var avklarade, tog vi paus för lunch i en surrealistiskt vacker miljö. Efter lunchen väntade en kilometerlång transportsträcka tillbaka till Andermatt.
På rejält trötta ben tog vi sedan en andra paus på Spycher för en Rivella. En blick på klockan och krasst konstaterade att hon bara var 14:30. Det var alltså inte dags för afterski ännu även om det hade varit välbehövligt. Vi funderade på om vi skulle förlänga dagen med ett par vändor på nordsidan, men så blev inte fallet. Istället bestämde vi oss för att ta vägen ner till Hospental via Guspis.
Vi tog oss till Gemsstock och utför insteget med skidorna på ryggen för att klättra över kammen mot Guspis. Att sig upp på kammen till det som är lite mer otillgängligt, var väl värt insatsen tack vare det magiskt vackra landskapet. Vi fick en hel del fin åkning på något varierande underlag. På några ställen hade vinden dock packat snön lite väl hårt.
Slutligen landade vi i Hosepental. Vi klev ur bindningarna och bar skidorna de sista 100 metrarna till vandrarhemmet. Dags för afterski!
Sista dagen på resan hann vi bara åka fram till lunch. Vi bestämde oss för att hoppa över maten för att maxa skidåkningen. Mat fick bli en senare fråga, precis som det så ofta blir uppe på berget.
Efter några vändor på nordsidan var det inte mycket tid kvar. Var skulle det sista åket bli? Vi räknade bakåt i tiden för att ta reda på hur mycket tid vi hade kvar att ägna oss åt skidåkningen innan vi var tvungna att åka för att hinna med flyget.
Efter att ha diskuterat saken föll valet till slut på att åka Unteralptal igen. Alla var inte lika taggade på idén eftersom det var ont om tid vilket skulle kräva ett högt tempo för att hinna med. Några valde att stanna kvar på nordsidan medan vi andra tog insteget ut mot syd och Unteralptal. Det var minst lika bra förhållanden som dagen innan då det inte var helt sönderåkt trots att det inte kommit någon ny snö.
Att det inte var uppåkt är ett tydligt tecken på att Andermatt är en ort som bjuder på bra offpist flera dagar i rad. Skälet är att det inte är särskilt mycket folk här. Andermatt är på intet sätt en bortglömd håla, tvärtom är det relativt välkänt. Trots det lockar orten inte överdrivet mycket skidturister. Kursutvecklingen på schweizerfrancen kan ha haft inverkan på antalet nordiska säsongare som gått från fler till färre.
Åter till det sista åket. Det blev, som sagt, lika bra som dagen innan. Det var bra snö som gjorde att det gick att stå på för fullt i flera partier. Vi körde genom dalen tillbaka till Andermatt, lastade in packningen i bilen i Hospental och styrde därefter kosan mot Milano. Det blev många kontraster på vägen hem – från vinterlandskapet i Andermatt till i det närmaste vårvärme i Milano och slutligen vinterslask på Arlanda mitt i natten.
Så – fungerade konceptet ”Best skiing at the moment”? ”Ja” är svaret på frågan då det blev superlyckat. Något som hade gjort det ännu bättre hade varit om man haft fler kontakter att bolla idéer med. Att endast bevaka vädersystemet räcker långt men lokala variationer i vädret har ju stor betydelse. Eftersom vi inte hade något riktigt lokalt kontaktnät, var det svårt att dra det ett steg längre. Konsten att lyckas handlar, som bekant, om att våga vänta. Väntan och flexibilitet i planerna gör förutsättningarna att hitta den perfekta skidorten goda. En flygplats som når många orter samt en hyrbil är en bra start, sen är det bara att ha is i magen och stå emot kontrollbehovet.